SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stad
1stad substantiv ~en el. vard. stan; pl. städer större tät­ortendast i formen stad; ​⟨åld.⟩ ställe, plats; tillflykts­ort: ​ingen varaktig stad; ​var och en i sin stad​ – Alla sammansättn. med stads- hör till 1stad 1.
Singular
en stadobestämd form
en stadsobestämd form genitiv
staden (stan)bestämd form
stadens (stans)bestämd form genitiv
Plural
städerobestämd form
städersobestämd form genitiv
städernabestämd form
städernasbestämd form genitiv
2stad substantiv ~en ~er kant på väv
Singular
en stadobestämd form
en stadsobestämd form genitiv
stadenbestämd form
stadensbestämd form genitiv
Plural
staderobestämd form
stadersobestämd form genitiv
stadernabestämd form
stadernasbestämd form genitiv