SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stadga
1stadga substantiv ~n • stadighet
Singular
en stadgaobestämd form
en stadgasobestämd form genitiv
stadganbestämd form
stadgansbestämd form genitiv
2stadga substantiv ~n stadgor • samling före­skrifter; förordning​ – Alla sammansättn. med stadge- hör till 2stadga el. stadgar.
Singular
en stadgaobestämd form
en stadgasobestämd form genitiv
stadganbestämd form
stadgansbestämd form genitiv
Plural
stadgorobestämd form
stadgorsobestämd form genitiv
stadgornabestämd form
stadgornasbestämd form genitiv
3stadga verb ~de ~t • före­skriva; göra stadig
Finita former
stadgarpresens aktiv
stadgaspresens passiv
stadgadepreteritum aktiv
stadgadespreteritum passiv
stadgaimperativ aktiv
Infinita former
att stadgainfinitiv aktiv
att stadgasinfinitiv passiv
har/hade stadgatsupinum aktiv
har/hade stadgatssupinum passiv
Presens particip
stadgande
Perfekt particip
en stadgad + substantiv
ett stadgat + substantiv
den/det/de stadgade + substantiv
stadga sig • bli stadig; bilda familj
Ordform(er)stadga sig