publicerad: 2015
stammare
stamm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stammarna • till stamma 2
| Singular | |
|---|---|
| en stammare | obestämd form |
| en stammares | obestämd form genitiv |
| stammaren | bestämd form |
| stammarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stammare | obestämd form |
| stammares | obestämd form genitiv |
| stammarna | bestämd form |
| stammarnas | bestämd form genitiv |


