publicerad: 2015
stilleben
stilleben
uppdelas still|leben
[stil´‑ el. ‑le´ben]
substantiv
~et; pl. ~ • målning som föreställer uppställda föremål – I sammansättn. stilleben-.
Singular | |
---|---|
ett stilleben | obestämd form |
ett stillebens | obestämd form genitiv |
stillebenet | bestämd form |
stillebenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stilleben | obestämd form |
stillebens | obestämd form genitiv |
stillebenen | bestämd form |
stillebenens | bestämd form genitiv |