stjälpastjälpa
verb
stjälpte stjälpt • välta; äv. bildl.: stjälpa ett förslag| Finita former |
|---|
| stjälper | presens aktiv |
| stjälps (stjälpes) | presens passiv |
| stjälpte | preteritum aktiv |
| stjälptes | preteritum passiv |
| stjälp | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att stjälpa | infinitiv aktiv |
| att stjälpas | infinitiv passiv |
| har/hade stjälpt | supinum aktiv |
| har/hade stjälpts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| stjälpande |
| Perfekt particip |
|---|
| en stjälpt + substantiv |
| ett stjälpt + substantiv |
| den/det/de stjälpta + substantiv |
stjälpa upp
• särsk. vid bakning el. matlagning: stjälpa upp sockerkakan| Infinita former |
|---|
| att stjälpa upp | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| uppstjälpande |
| Perfekt particip |
|---|
| en uppstjälpt + substantiv |
| ett uppstjälpt + substantiv |
| den/det/de uppstjälpta + substantiv |
