publicerad: 2015
stolthet
stolt·het
substantiv
~en ~er • äv. ngn/ngt som man är stolt över; till stolt 1,2: stadens stolthet, slottet
Singular | |
---|---|
en stolthet | obestämd form |
en stolthets | obestämd form genitiv |
stoltheten | bestämd form |
stolthetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stoltheter | obestämd form |
stoltheters | obestämd form genitiv |
stoltheterna | bestämd form |
stoltheternas | bestämd form genitiv |