publicerad: 2015
stomme
stomme
substantiv
~n stommar • inre bärande ställning – I sammansättn. stom-.
| Singular | |
|---|---|
| en stomme | obestämd form |
| en stommes | obestämd form genitiv |
| stommen | bestämd form |
| stommens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stommar | obestämd form |
| stommars | obestämd form genitiv |
| stommarna | bestämd form |
| stommarnas | bestämd form genitiv |


