publicerad: 2015
stopp
1stopp
[ståp´]
substantiv
~et; pl. ~ 1 tvärt avstannande; uppehåll; stockning: sätta stopp för ngt2 fyllning tobak till rökpipa – Nästan alla sammansättn. med stopp- hör till 1stopp 1.
Singular | |
---|---|
ett stopp | obestämd form |
ett stopps | obestämd form genitiv |
stoppet | bestämd form |
stoppets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stopp | obestämd form |
stopps | obestämd form genitiv |
stoppen | bestämd form |
stoppens | bestämd form genitiv |
2stopp
[ståp´]
substantiv
~en ~ar • stoppat ställe på strumpa
Singular | |
---|---|
en stopp | obestämd form |
en stopps | obestämd form genitiv |
stoppen | bestämd form |
stoppens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stoppar | obestämd form |
stoppars | obestämd form genitiv |
stopparna | bestämd form |
stopparnas | bestämd form genitiv |