publicerad: 2015
stoppare
stopp·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stopparna stoppa 1
Singular | |
---|---|
en stoppare | obestämd form |
en stoppares | obestämd form genitiv |
stopparen | bestämd form |
stopparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stoppare | obestämd form |
stoppares | obestämd form genitiv |
stopparna | bestämd form |
stopparnas | bestämd form genitiv |