publicerad: 2015
storkonung
stor|kon·ung
substantiv
~en ~ar • i äldre tid
| Singular | |
|---|---|
| en storkonung | obestämd form |
| en storkonungs | obestämd form genitiv |
| storkonungen | bestämd form |
| storkonungens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| storkonungar | obestämd form |
| storkonungars | obestämd form genitiv |
| storkonungarna | bestämd form |
| storkonungarnas | bestämd form genitiv |


