publicerad: 2015
storljugare
stor|ljug·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ljugarna storljuga
| Singular | |
|---|---|
| en storljugare | obestämd form |
| en storljugares | obestämd form genitiv |
| storljugaren | bestämd form |
| storljugarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| storljugare | obestämd form |
| storljugares | obestämd form genitiv |
| storljugarna | bestämd form |
| storljugarnas | bestämd form genitiv |


