publicerad: 2015
storrökare
stor|rök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rökarna 1stor rökare 1
| Singular | |
|---|---|
| en storrökare | obestämd form |
| en storrökares | obestämd form genitiv |
| storrökaren | bestämd form |
| storrökarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| storrökare | obestämd form |
| storrökares | obestämd form genitiv |
| storrökarna | bestämd form |
| storrökarnas | bestämd form genitiv |


