publicerad: 2015
storrökare
stor|rök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rökarna 1stor rökare 1
Singular | |
---|---|
en storrökare | obestämd form |
en storrökares | obestämd form genitiv |
storrökaren | bestämd form |
storrökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
storrökare | obestämd form |
storrökares | obestämd form genitiv |
storrökarna | bestämd form |
storrökarnas | bestämd form genitiv |