publicerad: 2015
strandning
strand·ning
substantiv
~en ~ar • till stranda 1,2
Singular | |
---|---|
en strandning | obestämd form |
en strandnings | obestämd form genitiv |
strandningen | bestämd form |
strandningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
strandningar | obestämd form |
strandningars | obestämd form genitiv |
strandningarna | bestämd form |
strandningarnas | bestämd form genitiv |