publicerad: 2015
strandning
strand·ning
substantiv
~en ~ar • till stranda 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en strandning | obestämd form |
| en strandnings | obestämd form genitiv |
| strandningen | bestämd form |
| strandningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| strandningar | obestämd form |
| strandningars | obestämd form genitiv |
| strandningarna | bestämd form |
| strandningarnas | bestämd form genitiv |


