publicerad: 2015
strangulera
strangul·era
[straŋgule´ra]
verb
~de ~t • strypa; snäva åt, snöra in
| Finita former | |
|---|---|
| strangulerar | presens aktiv |
| stranguleras | presens passiv |
| strangulerade | preteritum aktiv |
| strangulerades | preteritum passiv |
| strangulera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att strangulera | infinitiv aktiv |
| att stranguleras | infinitiv passiv |
| har/hade strangulerat | supinum aktiv |
| har/hade strangulerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| strangulerande | |
| Perfekt particip | |
| en strangulerad + substantiv | |
| ett strangulerat + substantiv | |
| den/det/de strangulerade + substantiv | |


