publicerad: 2015
stretchning
stretch·ning
[stret`ç‑]
hellre än stretch·ing
[stret´ç‑]
substantiv
~en ~ar stretcha
Singular | |
---|---|
en stretchning (en stretching) | obestämd form |
en stretchnings (en stretchings) | obestämd form genitiv |
stretchningen (stretchingen) | bestämd form |
stretchningens (stretchingens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
stretchningar (stretchingar) | obestämd form |
stretchningars (stretchingars) | obestämd form genitiv |
stretchningarna (stretchingarna) | bestämd form |
stretchningarnas (stretchingarnas) | bestämd form genitiv |