SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
strutbräken
strut|­bräken substantiv ‑bräknen el. ~; pl. ‑bräknar en orm­bunke
Singular
en strutbräkenobestämd form
en strutbräkensobestämd form genitiv
strutbräknen (strutbräken)bestämd form
strutbräknens (strutbräkens)bestämd form genitiv
Plural
strutbräknarobestämd form
strutbräknarsobestämd form genitiv
strutbräknarnabestämd form
strutbräknarnasbestämd form genitiv