publicerad: 2015
strutsmentalitet
struts|ment·al·itet
substantiv
~en • ⟨vard.⟩ benägenhet att blunda för alla problem
Singular | |
---|---|
en strutsmentalitet | obestämd form |
en strutsmentalitets | obestämd form genitiv |
strutsmentaliteten | bestämd form |
strutsmentalitetens | bestämd form genitiv |