publicerad: 2015
sträckning
sträck·ning
substantiv
~en ~ar 1 till 1sträcka2 bana; utsträckning3 till sträcka sig 2
Singular | |
---|---|
en sträckning | obestämd form |
en sträcknings | obestämd form genitiv |
sträckningen | bestämd form |
sträckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sträckningar | obestämd form |
sträckningars | obestämd form genitiv |
sträckningarna | bestämd form |
sträckningarnas | bestämd form genitiv |