publicerad: 2015
strävare
sträv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. strävarna 1sträva 1
| Singular | |
|---|---|
| en strävare | obestämd form |
| en strävares | obestämd form genitiv |
| strävaren | bestämd form |
| strävarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| strävare | obestämd form |
| strävares | obestämd form genitiv |
| strävarna | bestämd form |
| strävarnas | bestämd form genitiv |


