publicerad: 2015
stubbe
stubbe
substantiv
~n stubbar • återstod av träd efter nedhuggning; på stubben ⟨vard.⟩ genast, ögonblickligen
Singular | |
---|---|
en stubbe | obestämd form |
en stubbes | obestämd form genitiv |
stubben | bestämd form |
stubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stubbar | obestämd form |
stubbars | obestämd form genitiv |
stubbarna | bestämd form |
stubbarnas | bestämd form genitiv |