SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

stånd

1stånd oböjligt substantiv • (sätta) i stånd i gott skick; ​vara i stånd att kunna; ​vara ur stånd att inte kunna; ​hålla stånd stå fast och inte ge vika

Ordform(er)
stånd

2stånd substantiv ~et; pl. ~ 1 växtindivid, planta2 flyttbar salubod3 fast uppehålls­ort för hög­vilt4 ⟨vard.⟩ erektion5 position på skala; nivå: ​barometer­stånd6 civil­stånd; ​(in­träda i) äkta ståndet äktenskapet

Singular
ett stånd	obestämd form
ett stånds	obestämd form genitiv
ståndet	bestämd form
ståndets	bestämd form genitiv
Plural
stånd	obestämd form
stånds	obestämd form genitiv
stånden	bestämd form
ståndens	bestämd form genitiv

3stånd substantiv ~et; pl. ~ el. ständer 1 i äldre tid: huvudgruppering i riks­dagen dvs. adel, präster, borgare el. bönder2 i sammansättn. högre samhälls­klass i äldre tid​ – De flesta sammansättn. med stånds- hör till 3stånd 2.

Singular
ett stånd	obestämd form
ett stånds	obestämd form genitiv
ståndet	bestämd form
ståndets	bestämd form genitiv
Plural
stånd (ständer)	obestämd form
stånds (ständers)	obestämd form genitiv
stånden (ständerna)	bestämd form
ståndens (ständernas)	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  stålverk subst.
  stålverksarbetare subst.
  stålvilja subst.
  stålvisp subst.
  stålört subst.
1stånd subst.
2stånd subst.
3stånd subst.
  stånda verb
  ståndaktig adj.
  ståndaktighet subst.

  Till   alla ordböcker