publicerad: 2015
stöpplare
stöppl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stöpplarna • pensel för stöppling
| Singular | |
|---|---|
| en stöpplare | obestämd form |
| en stöpplares | obestämd form genitiv |
| stöpplaren | bestämd form |
| stöpplarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stöpplare | obestämd form |
| stöpplares | obestämd form genitiv |
| stöpplarna | bestämd form |
| stöpplarnas | bestämd form genitiv |


