publicerad: 2015
stöpplare
stöppl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stöpplarna • pensel för stöppling
Singular | |
---|---|
en stöpplare | obestämd form |
en stöpplares | obestämd form genitiv |
stöpplaren | bestämd form |
stöpplarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stöpplare | obestämd form |
stöpplares | obestämd form genitiv |
stöpplarna | bestämd form |
stöpplarnas | bestämd form genitiv |