publicerad: 2015
stöt
stöt
substantiv
~en ~ar 1 kraftig träff mot föremål; kortvarigt ljud; obehaglig förnimmelse av elektricitet: trumpetstöt; en elektrisk stöt; vara i stöten vara i fin form; (en) i stöten åt gången2 ⟨vard.⟩ inbrott3 föremål som används till stötning: mortelstöt4 originell man: en gammal stöt – Nästan alla sammansättn. med stöt- hör till stöt 1.
Singular | |
---|---|
en stöt | obestämd form |
en stöts | obestämd form genitiv |
stöten | bestämd form |
stötens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stötar | obestämd form |
stötars | obestämd form genitiv |
stötarna | bestämd form |
stötarnas | bestämd form genitiv |