publicerad: 2015
stöt
stöt
substantiv
~en ~ar 1 kraftig träff mot föremål; kortvarigt ljud; obehaglig förnimmelse av elektricitet: trumpetstöt; en elektrisk stöt; vara i stöten vara i fin form; (en) i stöten åt gången2 ⟨vard.⟩ inbrott3 föremål som används till stötning: mortelstöt4 originell man: en gammal stöt – Nästan alla sammansättn. med stöt- hör till stöt 1.
| Singular | |
|---|---|
| en stöt | obestämd form |
| en stöts | obestämd form genitiv |
| stöten | bestämd form |
| stötens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stötar | obestämd form |
| stötars | obestämd form genitiv |
| stötarna | bestämd form |
| stötarnas | bestämd form genitiv |


