publicerad: 2015
sultan
sult·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er • mest i äldre tid: härskare i vissa islamiska länder
| Singular | |
|---|---|
| en sultan | obestämd form |
| en sultans | obestämd form genitiv |
| sultanen | bestämd form |
| sultanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sultaner | obestämd form |
| sultaners | obestämd form genitiv |
| sultanerna | bestämd form |
| sultanernas | bestämd form genitiv |


