publicerad: 2015
supare
sup·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. suparna supa
Singular | |
---|---|
en supare | obestämd form |
en supares | obestämd form genitiv |
suparen | bestämd form |
suparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
supare | obestämd form |
supares | obestämd form genitiv |
suparna | bestämd form |
suparnas | bestämd form genitiv |