publicerad: 2015
supertungviktare
super|tung·vikt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tungviktarna supertungvikt
Singular | |
---|---|
en supertungviktare | obestämd form |
en supertungviktares | obestämd form genitiv |
supertungviktaren | bestämd form |
supertungviktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
supertungviktare | obestämd form |
supertungviktares | obestämd form genitiv |
supertungviktarna | bestämd form |
supertungviktarnas | bestämd form genitiv |