publicerad: 2015
svirare
svir·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. svirarna svira
| Singular | |
|---|---|
| en svirare | obestämd form |
| en svirares | obestämd form genitiv |
| sviraren | bestämd form |
| svirarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| svirare | obestämd form |
| svirares | obestämd form genitiv |
| svirarna | bestämd form |
| svirarnas | bestämd form genitiv |


