publicerad: 2015
svällare
sväll·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. svällarna • anordning i orgel som reglerar ljudstyrkan
| Singular | |
|---|---|
| en svällare | obestämd form |
| en svällares | obestämd form genitiv |
| svällaren | bestämd form |
| svällarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| svällare | obestämd form |
| svällares | obestämd form genitiv |
| svällarna | bestämd form |
| svällarnas | bestämd form genitiv |


