publicerad: 2015
svängning
sväng·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till svänga 1
| Singular | |
|---|---|
| en svängning | obestämd form |
| en svängnings | obestämd form genitiv |
| svängningen | bestämd form |
| svängningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| svängningar | obestämd form |
| svängningars | obestämd form genitiv |
| svängningarna | bestämd form |
| svängningarnas | bestämd form genitiv |


