publicerad: 2015
svära
svära
el. åld. svärja
verb
svor, svurit, svuren svuret svurna, pres. svär, imper. svär 1 uttala svordom2 lova dyrt och heligt: jag svär (på) att det är sant!3 svära mot ngt sticka av el. strida mot ngt
Finita former | |
---|---|
svär | presens aktiv |
svärs (sväres) | presens passiv |
svor | preteritum aktiv |
svors | preteritum passiv |
svär | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svära (svärja) | infinitiv aktiv |
att sväras (svärjas) | infinitiv passiv |
har/hade svurit | supinum aktiv |
har/hade svurits | supinum passiv |
Presens particip | |
svärande (svärjande) | |
Perfekt particip | |
en svuren + substantiv | |
ett svuret + substantiv | |
den/det/de svurna + substantiv | |
den svurne + maskulint substantiv |