publicerad: 2015
symmetribrott
sym·metri|brott
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨särsk. fys.⟩ symmetri brott 1
Singular | |
---|---|
ett symmetribrott | obestämd form |
ett symmetribrotts | obestämd form genitiv |
symmetribrottet | bestämd form |
symmetribrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
symmetribrott | obestämd form |
symmetribrotts | obestämd form genitiv |
symmetribrotten | bestämd form |
symmetribrottens | bestämd form genitiv |