publicerad: 2015
synare
syn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. synarna • avsynare
Singular | |
---|---|
en synare | obestämd form |
en synares | obestämd form genitiv |
synaren | bestämd form |
synarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
synare | obestämd form |
synares | obestämd form genitiv |
synarna | bestämd form |
synarnas | bestämd form genitiv |