publicerad: 2015
synoptiker
syn·opt·ik·er
[‑åp´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • synoptikerna de tre första evangelierna i Nya testamentet
| Singular | |
|---|---|
| en synoptiker | obestämd form |
| en synoptikers | obestämd form genitiv |
| synoptikern | bestämd form |
| synoptikerns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| synoptiker | obestämd form |
| synoptikers | obestämd form genitiv |
| synoptikerna | bestämd form |
| synoptikernas | bestämd form genitiv |


