publicerad: 2015
synoptiker
syn·opt·ik·er
[‑åp´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • synoptikerna de tre första evangelierna i Nya testamentet
Singular | |
---|---|
en synoptiker | obestämd form |
en synoptikers | obestämd form genitiv |
synoptikern | bestämd form |
synoptikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
synoptiker | obestämd form |
synoptikers | obestämd form genitiv |
synoptikerna | bestämd form |
synoptikernas | bestämd form genitiv |