publicerad: 2015
synvinkel
syn|vinkel
substantiv
~n ‑vinklar • sätt att se på ngt, perspektiv: ur svensk synvinkel
Singular | |
---|---|
en synvinkel | obestämd form |
en synvinkels | obestämd form genitiv |
synvinkeln | bestämd form |
synvinkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
synvinklar | obestämd form |
synvinklars | obestämd form genitiv |
synvinklarna | bestämd form |
synvinklarnas | bestämd form genitiv |