publicerad: 2015
systematiker
syst·em·at·ik·er
[‑a´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ systematik
Singular | |
---|---|
en systematiker | obestämd form |
en systematikers | obestämd form genitiv |
systematikern | bestämd form |
systematikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
systematiker | obestämd form |
systematikers | obestämd form genitiv |
systematikerna | bestämd form |
systematikernas | bestämd form genitiv |