publicerad: 2015
säkerhetssamordnare
säker·hets|sam·ordn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑samordnarna säkerhet 1 samordnare
| Singular | |
|---|---|
| en säkerhetssamordnare | obestämd form |
| en säkerhetssamordnares | obestämd form genitiv |
| säkerhetssamordnaren | bestämd form |
| säkerhetssamordnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| säkerhetssamordnare | obestämd form |
| säkerhetssamordnares | obestämd form genitiv |
| säkerhetssamordnarna | bestämd form |
| säkerhetssamordnarnas | bestämd form genitiv |


