SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
särfall
sär|­fall substantiv ~et; pl. ~ till fall 2 sär-
Singular
ett särfallobestämd form
ett särfallsobestämd form genitiv
särfalletbestämd form
särfalletsbestämd form genitiv
Plural
särfallobestämd form
särfallsobestämd form genitiv
särfallenbestämd form
särfallensbestämd form genitiv