publicerad: 2015
särfall
sär|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 sär-
Singular | |
---|---|
ett särfall | obestämd form |
ett särfalls | obestämd form genitiv |
särfallet | bestämd form |
särfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
särfall | obestämd form |
särfalls | obestämd form genitiv |
särfallen | bestämd form |
särfallens | bestämd form genitiv |