publicerad: 2015
sökare
sök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sökarna 1 till söka 1: skattsökare; en religiös sökare2 en anordning på kameror – Alla sammansättn. med sökar- hör till sökare 1.
| Singular | |
|---|---|
| en sökare | obestämd form |
| en sökares | obestämd form genitiv |
| sökaren | bestämd form |
| sökarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sökare | obestämd form |
| sökares | obestämd form genitiv |
| sökarna | bestämd form |
| sökarnas | bestämd form genitiv |


