SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
tabernakel
tabern·­akel [‑a´kel] substantiv tabernaklet; pl. ~ el. tabernakler, best. pl. tabernaklen el. tabernaklerna judarnas tälthelgedom under öken­vandringen (enl. Gamla testamentet); fri­kyrklig gudstjänst­lokal
Singular
ett tabernakelobestämd form
ett tabernakelsobestämd form genitiv
tabernakletbestämd form
tabernakletsbestämd form genitiv
Plural
tabernakel (tabernakler)obestämd form
tabernakels (tabernaklers)obestämd form genitiv
tabernaklen (tabernaklerna)bestämd form
tabernaklens (tabernaklernas)bestämd form genitiv