publicerad: 2015
taggbräken
tagg|bräken
substantiv
‑bräknen el. ~; pl. ‑bräknar • en ormbunke
| Singular | |
|---|---|
| en taggbräken | obestämd form |
| en taggbräkens | obestämd form genitiv |
| taggbräknen (taggbräken) | bestämd form |
| taggbräknens (taggbräkens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| taggbräknar | obestämd form |
| taggbräknars | obestämd form genitiv |
| taggbräknarna | bestämd form |
| taggbräknarnas | bestämd form genitiv |


