publicerad: 2015
tajmning
tajm·ning
[taj`m‑]
hellre än tajm·ing
[taj´m‑]
substantiv
~en ~ar • god samordning i tiden
Singular | |
---|---|
en tajmning (en tajming) | obestämd form |
en tajmnings (en tajmings) | obestämd form genitiv |
tajmningen (tajmingen) | bestämd form |
tajmningens (tajmingens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
tajmningar (tajmingar) | obestämd form |
tajmningars (tajmingars) | obestämd form genitiv |
tajmningarna (tajmingarna) | bestämd form |
tajmningarnas (tajmingarnas) | bestämd form genitiv |