publicerad: 2015
tandtekniker
tand|tekn·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ tand 1 tekniker
Singular | |
---|---|
en tandtekniker | obestämd form |
en tandteknikers | obestämd form genitiv |
tandteknikern | bestämd form |
tandteknikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
tandtekniker | obestämd form |
tandteknikers | obestämd form genitiv |
tandteknikerna | bestämd form |
tandteknikernas | bestämd form genitiv |