publicerad: 2015
tegel
tegel
[te´gel]
substantiv
teglet; pl. ~, best. pl. teglen • stycke av ett byggnadsmaterial av bränd lera
Singular | |
---|---|
ett tegel | obestämd form |
ett tegels | obestämd form genitiv |
teglet | bestämd form |
teglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tegel | obestämd form |
tegels | obestämd form genitiv |
teglen | bestämd form |
teglens | bestämd form genitiv |