publicerad: 2015
telefonväktare
tele·fon|väkt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑väktarna • person som sitter i radio och samtalar med olika lyssnare
Singular | |
---|---|
en telefonväktare | obestämd form |
en telefonväktares | obestämd form genitiv |
telefonväktaren | bestämd form |
telefonväktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
telefonväktare | obestämd form |
telefonväktares | obestämd form genitiv |
telefonväktarna | bestämd form |
telefonväktarnas | bestämd form genitiv |