publicerad: 2015
tempel
tempel
[tem´pel]
substantiv
templet; pl. ~, best. pl. templen • praktfull, vanl. icke-kristen gudstjänstlokal; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
ett tempel | obestämd form |
ett tempels | obestämd form genitiv |
templet | bestämd form |
templets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tempel | obestämd form |
tempels | obestämd form genitiv |
templen | bestämd form |
templens | bestämd form genitiv |