publicerad: 2015
tentator
tent·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • person som förrättar tentamen
Singular | |
---|---|
en tentator | obestämd form |
en tentators | obestämd form genitiv |
tentatorn | bestämd form |
tentatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
tentatorer | obestämd form |
tentatorers | obestämd form genitiv |
tentatorerna | bestämd form |
tentatorernas | bestämd form genitiv |