publicerad: 2015
terrakotta
terra·kotta
[‑kåt`a]
substantiv
~n • oglaserat gul- el. rödbrunt lergods
Singular | |
---|---|
en terrakotta | obestämd form |
en terrakottas | obestämd form genitiv |
terrakottan | bestämd form |
terrakottans | bestämd form genitiv |