publicerad: 2015
terror
terr·or
[ter´‑]
substantiv
~n • skräckvälde; urskillningslöst våld oftast mot civila i politiskt syfte
| Singular | |
|---|---|
| en terror | obestämd form |
| en terrors | obestämd form genitiv |
| terrorn | bestämd form |
| terrorns | bestämd form genitiv |


