publicerad: 2015
terräng
terr·äng
[‑äŋ´]
substantiv
~en ~er 1 oröjd mark i naturen2 landområde i mil. sammanhang; äv. bildl.: de nya idéerna vinner terräng – De flesta sammansättn. med terräng- hör till terräng 1.
Singular | |
---|---|
en terräng | obestämd form |
en terrängs | obestämd form genitiv |
terrängen | bestämd form |
terrängens | bestämd form genitiv |
Plural | |
terränger | obestämd form |
terrängers | obestämd form genitiv |
terrängerna | bestämd form |
terrängernas | bestämd form genitiv |